Var dig själv
Inlägg från 2019.
Behärskar jag egentligen någon enda genre inom foto.
Okej jag vet hur man gör och kan få till godtagbara bilder inom nästan varje genre. Men jag är också medveten om att jag alltid fotar och övar mig till en viss gräns, sedan anser jag att det räcker och så tar jag mig an en annan genre som jag vill utforska.
Då menar jag inte nödvändigtvis den stora del som denna blogg är fylld av, så som fotodokumentationer om motorismen och leta upp det som finns kvar av det gamla, även om det till dessa motiv också behövs lite bildseende.
Nej jag menar olika genrer som som jag ibland flikar in bilder på här i bloggen ex. street photo, naturscenerier eller... ja du förstår.
Jag ser på bloggar och sociala medier som är inriktade på bild och foto. Där förvånansvärt många personer verkligen går in för en genre, jag vet också vilken enorm tid och målmedvetenhet dessa lägger ned för att få till en bra bild.
Detta är något som jag i min fotohobby aldrig gör, om det beror det på lättja, motivation eller att jag helst vill stå i bakgrunden, kanske alla tre alternativen. Jag känner också att när jag når en viss gräns kommer kraven och att jag kommer att jämförs med andra.
Jag kom nyligen i samspråk med en medlem i en fotoklubb och deras offentliga bildutställning. Jag kände igen resonemanget som vissa medlemmar i klubbar har, den ofta tvärsäkra attityden. Bilderna de visade var som alla andras jag ser på olika medier, alltså helt OK några var t.o.m. bra.
Men samtalet med fotografen gjorde attjag han trodde att det var en mästarbild och skapad i teknisk fulländning vi stod framför som han fotat.
Jag försökte ta ned det på lite mer anspråkslös nivå och om mitt sätt att plåta, alltså ofta med autolägen inkopplade på kameran, med en kameramodell som inte tömmer bankkontot helt, fota i jpg, o.s.v.
Men jag blev rättad... det skulle vara raw-bilder "framkallade" i avancerade program i datorn. Det skulle vara manuella inställningar på kameran, annars skulle bilderna bli helt oacceptabla och nästan oanvändbara att titta på och absolut omöjliga att visa offentligt (okej... jag kanske överdriver lite, men kontentan var ungefär detta).
... och jag blev så trött och jag förstod varför jag aldrig mer vill tillhöra en fotoklubb och varför jag trivs här i bakgrunden och varför jag gör min grej, för den är jag bäst på... be tony helt enkelt :-)
Inspirerad av tidigare inlägg [Länk]
Tankar om min nuvarande kamera [Här]
Tankar om kamerinställningar [Här]
Tankar om gratis redigeringsprogram [Här]
Tankar om bloggvärlden [här]
Behärskar jag egentligen någon enda genre inom foto.
Okej jag vet hur man gör och kan få till godtagbara bilder inom nästan varje genre. Men jag är också medveten om att jag alltid fotar och övar mig till en viss gräns, sedan anser jag att det räcker och så tar jag mig an en annan genre som jag vill utforska.
Då menar jag inte nödvändigtvis den stora del som denna blogg är fylld av, så som fotodokumentationer om motorismen och leta upp det som finns kvar av det gamla, även om det till dessa motiv också behövs lite bildseende.
Nej jag menar olika genrer som som jag ibland flikar in bilder på här i bloggen ex. street photo, naturscenerier eller... ja du förstår.
Jag ser på bloggar och sociala medier som är inriktade på bild och foto. Där förvånansvärt många personer verkligen går in för en genre, jag vet också vilken enorm tid och målmedvetenhet dessa lägger ned för att få till en bra bild.
Detta är något som jag i min fotohobby aldrig gör, om det beror det på lättja, motivation eller att jag helst vill stå i bakgrunden, kanske alla tre alternativen. Jag känner också att när jag når en viss gräns kommer kraven och att jag kommer att jämförs med andra.
Jag kom nyligen i samspråk med en medlem i en fotoklubb och deras offentliga bildutställning. Jag kände igen resonemanget som vissa medlemmar i klubbar har, den ofta tvärsäkra attityden. Bilderna de visade var som alla andras jag ser på olika medier, alltså helt OK några var t.o.m. bra.
Men samtalet med fotografen gjorde att
Jag försökte ta ned det på lite mer anspråkslös nivå och om mitt sätt att plåta, alltså ofta med autolägen inkopplade på kameran, med en kameramodell som inte tömmer bankkontot helt, fota i jpg, o.s.v.
Men jag blev rättad... det skulle vara raw-bilder "framkallade" i avancerade program i datorn. Det skulle vara manuella inställningar på kameran, annars skulle bilderna bli helt oacceptabla och nästan oanvändbara att titta på och absolut omöjliga att visa offentligt (okej... jag kanske överdriver lite, men kontentan var ungefär detta).
... och jag blev så trött och jag förstod varför jag aldrig mer vill tillhöra en fotoklubb och varför jag trivs här i bakgrunden och varför jag gör min grej, för den är jag bäst på... be tony helt enkelt :-)
Inspirerad av tidigare inlägg [Länk]
Tankar om min nuvarande kamera [Här]
Tankar om kamerinställningar [Här]
Tankar om gratis redigeringsprogram [Här]
Tankar om bloggvärlden [här]
Bra. Fortsätt med det du!
SvaraRaderaDet gör jag. För sent att ändra sig nu.
RaderaDet jag inte behärskar (ja det är nog mycket) det är gatufoto eller streetfoto vad det nu kallas för
SvaraRaderakan vara så att jag inte känner mig bekväm med det att fota andra jag tycker att jag tränger mig på
eller hur man ska säga
sedan är det djur och natur jag har inte tålamodet att vänta tills ekorren ska titta fram eller att älgen kommer ut genom skogen
men som en fotograf säger man fotar åt sig själv och inte åt andra
om man nu inte har ett uppdrag inom foto
Tålamod att vänta på djur har inte jag heller, därför blir jag ganska imponerad av dessa bilder och fotografer som lyckas plåta en ekorre eller fågel skarpt och snyggt. Sedan är det väl så att vi alla har olika motivintressen.
RaderaEtt bra val. Fota ska vara kul och inte ett tvång. Jag startade dock min blogg för att jag ville att fler än jag, frugan och några i min närmsta bekantskapskrets skulle se bilderna och berättelserna kring dem.
SvaraRaderaTill en början ville jag med bilderna överträffa de vänner som väljer kvalitet framför kvantitet, men snart nog övergav jag det tvånget och förlitar mig nu på min amatörstatus. Även om jag gärna lägger ned lite mer tid på eventuella fotoexperiment för att få dem så bra som möjligt.
Funderar själv på att gå med i en fotoklubb, men blir lite avskräckt av din text :)
Det var så jag startade denna blogg också, att inte gömma bilderna på en dator och ha det som en lättåtkomlig "karta" över var jag/vi varit under åren. Jag tycker att fotoexpriment och att testa för sig själv kan vara väl så bra som att vara med i en klubb, för all information finns ju på nätet numera och man behöver inte en fotoklubb för att utvecklas. Du får väl besöka en fotoklubb och se om medlemmarna är ödmjuka och bra. :-)
RaderaHur var det nu igen... Det är inte kameran som avgör att man är en bra fotograf utan blicken. Tror nog att det var så;-)
SvaraRaderaDet du skriver är exakt det jag kan känna ibland när fotonördarnas trender avhandlas i det oändliga. Min före detta kollega Anders är en sådan. Jo, han är en mästerfotograf vad gäller dokumentering och makron med blommor och bin. Streetphoto tror jag inte att han vet vad det är.
Självklart ska det vara raw-format och utan tvekan är det Tamron (tror jag det heter) som gäller. Och lika givet är att man ska tampas med manuella inställningar.
Det är PRECIS därför jag nöjer mig med min lilla kompakta Sony. För om jag måste tänka på allt det där så har såväl motivet som min lust försvunnit.
"By Tony" och "by BP" har samma tanke egentligen. Om jag tänker efter;-)
En kamera är bara ett verktyg. Har man bildseende och dessutom en kompaktkamera så kan man ha med den överallt då kan man till få ovanliga och bra bilder. Jaha så du har också träffat på dessa "mästerfotografer" som har svaren på allt inom foto. :-)
RaderaVi fortsätter väl vår stil även in på 2024 så som vi alltid gjort, eller hur. :-)
Så bra! Att välja en nisch är ju väldigt begränsande tänker jag. Men samtidigt så kanske någon typ av fotografering är extra kul och då blir det mkt av den. Jag vill lära mig massor, prova mig fram och leka. ha roligt. Men också utvecklas. Det du säger om att jämföras med andra det är en viktig sak faktiskt. Jag har inga planer på att sälja bilder, men jag vill ändå känna mig nöjd själv. Och jag är kräsen :) Om en fotar i raw och redigerar i datorn eller fotar i jpg och inte gör ett skit med bilderna är upp till var och en! Jag älskar dock redigeringsarbetet.
SvaraRaderaJag tänkte leta upp en fotoklubb här i vår kommun, men har inte kommit mig för. Drog igång praktisera med pixlar istället för det är just övandet och testandet jag vill göra. Och att få dela det med någon/några annan är roligt. Ha en fin kväll!
Man gör absolut det man gillar och tycker är kul. Efterjobbet och vissa justeringar på datorn är ju en del i fotograferandet och är kul det tycker även jag. Att fota i raw eller jpg gör man som man vill så länge man inte rättar eller ser ned på de som inte gör det. Att ha blogg och visa bilder är det som är kan sporra andra och att du drar igång fotoutmaningen är kul. Jag hoppas många deltar att vi kan se hur andra tänker och få till ett par nyfotade bilder till dina olika utmaningar.
RaderaDet finns ju alltid folk som går "all in" i olika genrer. Hifi är ett exempel där man kan lägga hundratusentals kronor för att få det perfekta ljudet. Enbart en ljudkabel kan kosta tiotusentals kronor. Löjligt säger jag. Ett enklare exempel är vinprovning där man säger sig kunna känna skillnad på billiga och dyra viner. Om man såg fråga Lund för någon månad sen så blev ju dessa "experter" fullständigt utblottade när det visade sig att de inte kände "skillnad" på samma billiga vin fast i olika flaskor. En originalflaska och en dyr-flaska där man hällt i samma billiga vin.
SvaraRaderaNä, fota på Tony och lägg upp dina vackra och fina bilder!
Så är det. Man kan satsa till en viss gräns och den gränsen kommer ganska tidigt i en utrustning, sedan ser eller hör man ingen skillnad. Jo jag hörde om vinprovningen, såg den tyvärr inte.
Radera