31 oktober 2015

Utsikt från Ribersborg

En kille som hade bra vind och flyt i sin Kitesurfing, han visste hur man hängde i luften.

Kran från Götaverken 1922

En gammal kran som står utmed Trollhätte kanal och slussystem, kanske används den till att sjösätta båtar.


23 oktober 2015

Höst

Kände att jag måste lägga in några höstlöv mot blå himmel... så då var det gjort, då går jag vidare.

16 oktober 2015

Medans ölen skummar av


Okej... då skall vi se hur jag kan få ihop detta inlägget om AC/DC. Vi börjar med ölen, det är en limited version av en lättdrucken ljus lager av märket Sweden Rock - Holy Spirit (Rock On).
Tyckte det passade bra idag, dels eftersom det börjar uppmärksammas att AC/DC var i Sverige 1976 och det var knappt någon som tog notis om detta.
2008-2009 kom jag i kontakt med tidningsurklippet nedan och i en blogg jag hade på den tiden gjorde jag ett inlägg om detta, jag åkte ned till Cortina dansbana och tog en bild på entrén som jag sedan redigerade in några affischer om hur det kanske såg ut när AC/DC var pausband åt dansbandet Jigs... jo så var det!
Efter något år hittade tidningen Sweden Rock detta och använde något i ett nummer om AC/DC, som tack fick jag ett par nummer av tidningen.
Eftersom jag ofta besökte Falkenberg och Varberg under sommaren dessa år, så har jag haft tanken - Tänk om jag hade kollat in på dansbanan denna kväll som vi ibland faktiskt gjorde. Vilken grej... men då, sommaren 1976 kände jag knappt till AC/DC vilket säkert inte många gjorde i Sverige eftersom de var pausband åt Jigs :-)
Men redan på hösten 1976 fick jag upp öronen för AC/DC och under 1977 såg jag dem på Konserthuset i Göteborg, tror det var under deras promotionturné för albumet Let There Be Rock.
AC/DC på lilla konserthuset, inte ens 1977 var AC/DC så stora i Sverige att de bokades på Scandinavium, vilket Zappa och Bryan Ferry gjorde under denna tid.
Efter Bon Scott så osolidariskt gick och dog tog Brian Johnson över som sångare i gruppen. Brian var tidigare sångare i gruppen Geordie.
Trevlig helg på er alla!

Dalstorps El i Dalstorp


Gammal fin neonskylt som flyttats till en nyare byggnad.

13 oktober 2015

Puch X-30


Skall nog vara en Puch X-30, men jag är osäker på årsmodell, sent 70- eller tidigt 80-tal?

11 oktober 2015

Vios Blommor i Stockholm


Den gröna neonskylten har lyst så länge Vios blomsterhandel funnits. Kylen för snittblommor är också den original, även om den bara har 70 år på nacken. Vios blomsterhandel har haft fyra ägare sedan den öppnade på 20-talet. Till kuriosafacket hör att hon som öppnade den hette Viola, och det är hennes handstil som ligger till grund för neonskylten. När jag nu publicerar min bild från 18 sep 2015 är troligen butiken nedlagd.

3 oktober 2015

Tulo neonskylt i Stockholm

Reklamskylten i neon monterades 1955 på fasaden av chokladfabriken Thules fastighet vid Fridhemsgatan nära södra sidan av S:t Eriksbron. Choklad-Thule eller AB Förenade Chokladfabrikerna, som det korrekta namnet var, kom 1926 till Kungsholmen, då fabriksbyggnaden uppfördes. Skylten sitter dock på en äldre byggnadsdel från 1917.
Först fanns bara texten "Tag alltid Tulo", men också ett par element som är borta idag: ljusdekoration löpte längs med husets pilastrar, och två björnar höll en klocka högst upp på taket, allt utfört i neonrör. 1958 kompletterades den med de nio halstabletterna som trillar ner för fasaden genom att de tänds en och en i taget. Skylten designades av reklamarkitekt Kurt Gene och tillverkades av Grahams Neon med fabrik på Kungsholmen. (textkälla)




2 oktober 2015

Diascanning


För tio år sedan digitaliserade jag mina bilder på det allra enklaste sättet. Dels genom att flatbäddskanna färgkorten och dels genom att helt enkelt fota av mina dior mot en mattmålad träskiva.
Pappersbilderna var ju inga problem, de blev så bra de kunde bli, om färgbilden var bra blev digitalbilden också bra.
Att fota av diorna direkt på min projektorduk (professionell matt duk) var svårare och blev inte bra i mina försök. Med lite trixande blev den godtagbara lösningen en baksida på en byggplatta som jag målademed matt innertakfärg. Med kameran positionerad nära projektorobjektivet lyckades jag få helt godkända digitala bilder av mina diapositiv.

Åren gick och marknaden såg att vi gamla analogfotografer nu ville digitalisera bilderna och enkla lösningar tog fram. Jag har varit lite skeptisk till dessa enkla diascanners som togs fram, de som helt enkelt fotar av diat digitalt inne i den lilla "projektorn".
Men när jag nu tog hand om ett antal diamagasin från de år svärfar fotade med dia kände jag att jag ville göra det lätt för mig, därför inhandlades diascannern på bilden ovan. En scanner som man inte behöver vara uppkopplad mot en dator för att scanna utan man sätter i ett SD-minne och scannar på.
Jag blev lite missnöjd då jag började scanna de glasade diorna, de blev inte riktigt skarpa. Kanske berodde det på att de var glasade, kanske var bilderna inte skarpa i original, kanske var det smutsiga glas. Okej de var godtagbara men inte riktigt bra.
Mer nöjd blev jag när jag började scanna av mina gamla färgnegativ från mitten av 70-talet, dessa blev bra i skärpa men kanske något bleka i färgåtergivningen, men originalbilderna som jag fotade med en Petri kompaktkamera under 70-talet var väl inte heller den bästa.
Det bästa är att det behövs ingen mjukvara till datorn för att göra negativen till färgbild utan det sker direkt i den lilla scannern, väldigt smidigt.
Jag hittade negativ på bilder där jag hade kastat färgkorten för länge sedan, som bilden här intill från 1975 där jag lyssnar på Donna Summer.