Jag letar upp Grönelid där min far föddes

Att man som yngre inte lägger så stor notis om vad ens föräldrar ev. delger om var de bott, föddes, m.m. är kanske ganska vanligt. Min far var väl ganska osentimental så om han berättat det vet jag inte. Men 2017 antecknade min fru platserna som far berättade (innan demensen) om där han hade bott på i sin barndom. Mycket av detta visste jag inte om.

I söndags kom det upp då jag pratade med min mor. Hon hade heller ingen koll på en del av dessa trots att de träffades i början av 50-talet när de båda var runt 20 år. Min fru hade sparat det far berättade och antecknat Grönelid, den plats där far föddes. 
Far förtydligade då 2017 att det var mellan Spättholmen och Rude. Detta Grönelid hade jag aldrig hört talas om och allra minst sett ett hus i det området så länge jag kunde minnas och då har jag varit i området då och då sedan 60-talet. Jag bestämde att jag skulle kolla upp det.
I går via lantmäteriets onlinekarta (inte på Google maps) kunde jag se namnet Grönelid men bara om jag förstorade upp kartan. På flygdelen från 1960 kunde man ana en plats där ett hus troligen stått vid just Grönelid. De olika hembygdsföreningarna i byarna runt platsen gav inget resultat.

Så i morse tog jag bilen till hembyn och parkerade någon kilometer ifrån Grönelid, skogsvägarna är bekanta så jag visste exakt platsen där kartan visa en möjlig husgrund. 
Detta var vad jag såg och till dess och om jag inte blir överbevisad så är detta platsen min far på föddes 1932, de platta stenar som jag tolkar är grunden till det som an gång var en liten stuga. Troligen gick det bara några månader innan de flyttade därifrån. Kanske revs denna stuga redan på 30-40-talet. 

I närheten var jag 2021 och återupptäckte den gamla grävmaskinen sån stått lämnad där sedan 50-talet, kolla gärna in: Grävmaskinen
Vägen mot Stuvhult.
Bilden ovan börjar jag ana en stenformation som troligtvis var en husgrund
-
Detta tolkar jag som någon typ av grundsten till en liten stuga

Kommentarer

  1. Spännande! Det är nog mer regel än undantag att man i unga år, inte är så värst (om ens alls) intresserad av föräldrarnas uppväxt, i alla fall om dom varit "vanliga människor" utan stora
    rikedomar. Jag var nog närmare sextio år när jag, tillsammans med pv, fick se huset i Kalvträsk (Västerbotten) där min pappa och hans syskon växte upp. Sååå många gånger har jag ångrat att jag inte ställde fler frågor medan pappa levde! (Eller mamma). Pappa berättade ofta om sin uppväxt, men DÅ hade man ju så mycket annat i tankarna och inte skrev man ned det hela heller.

    SvaraRadera
    Svar
    1. För sent inser man att man skulle frågat mycket mer, kanske som några gör intervjuat sina föräldrar. Jag har en eller två filmer från svärfar när han skulle berätta vad den nya riksvägen skulle dras, och återigen skulle deras tomt naggas av ännu en ny riksvägsdragning. Kul att höra rösten och de typiska gesterna.

      Radera
  2. Vilken intressant "tidsresa"! Ja, visst är det väl så, att intresset är vagt när man är ung. Sedan när man blir äldre kan det ibland vara försent att fråga ... ironiskt! När det gäller min mamma så vet jag vilket hus hon växte upp i. Pappa, som inte lever längre, har jag sämre koll på, men han lämnad över släktforskning som han gjort innan han gick bort.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är kanske nu när man inser att livet går fort att man vill ha ett samband och lite av historien från sin far och mor och deras föräldrar.

      Radera
  3. Imponerande hur grundligt du gått tillväga! Jag är nog undantaget, för jag vet var inte bara mina föräldrar utan även generationen före är födda. Eller, alldeles exakt vilket hus vet jag bara för morfar, men för de andra skulle jag kunna pricka rätt på en kilometer eller så. Pappa har visat mig, men jag har inte ringat in på kartan. Funderar på om det är viktigt att jag tar reda på exakt, medan min farbror kan bekräfta det? Just nu känns det oväsentligt men kommer jag att ångra mig?/ annannan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi är ju alla olika. Just nu är jag är inne i en period där jag gärna vill utforska min hembys omgivningar lite mer geografiskt och till fots. Nu har jag tid. För något år sedan var jag inte alls intresserad. Nu har jag varit där jag tror det var och kan lägga det bakom mig.
      Numera är ju våra onlinekartor så bra att man kan se detaljer i skogarna. På Lantmäteriets karta (Min karta) kan man se flygfoto/satellitfoto på ex en plats 1960 och 1975 och nutid. Bra att se om det fanns ex. ett hus här 1960 som numera är rivet. Hembygdsföreningarna har ju ganska bra koll på gamla torp och gårdar.
      Tack för kommentar!

      Radera
  4. Nog är det spännande att vandra i fädrens fotspår. I mitt fall är det långt lika spännande, då mina föräldrar växte upp i den ort där jag växte upp. Dock i äldre bebyggelse som förvisso står kvar, men i renoverat skick.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kommer perioder i ens liv där tankar och minne kommer upp om platser man var i barn- och ungdomen. Området här har jag varit på under åren men har inte vetat att min far troligen bodde sina första månader här.

      Radera
  5. Jag ångrar djupt att jag inte i unga år "pumpade" mina föräldrar mfl om deras uppväxt m m. Min mormor berättade iofs en hel del men inte la jag det på minnet eller skrev ner det. Men intresset fanns ju inte för 50-60 år sedan och i dag är det försent.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju så det är. Tycker nu att det är lite tråkigt att jag inte var mer intresserad förr.

      Radera

Skicka en kommentar


Vid svårighet att kommentera använd Kommentera som: "Anonym" eller "Namn/webbplats". Som finns under den lilla gråa trekant/pilen om du klickar på den.