KulTur i Natur

Jag fortsätter med ännu en bild utmed vägsträckan mellan St. Levene och påfarten till väg 44 innan Lidköping. Här en bild från december 2012 då jag såg en fin gammal mötesplatsskylt på en avfartsväg. Som jag skrev i förra inlägget så har jag njutit av vyerna över fälten under alla årstider när jag kört denna vägsträcka.

Fota motorcyklar är ganska svårt tycker jag, det blir lätt rörigt på träffar och evenemang och svårt att få en snygg MC att sticka ut på bilden. Men det är klart att sitter det en sån hårding på en Harley V-Rod går det lättare att få fokus :-)

Foto 2015-06-06

Här i form av en Volkswagen 1302S 1972 års modell.

... här i form av en Fiat 500 c Convertible 1953. Kanske var ett soltak på bilar inte var så vanligt förekommande i Sverige under 50-talet? Fler inlägg i gårdagens vardagsbilar

Hej mitt vinterland nu är jag här, nu biter frosten I min kind.

Ge mig en kvart om dagen. En kvart... - utan ett urval av 33 kaffesorter med olika tillredning - utan ”baristawannabees” i kön framför - utan fräsande espressomaskiner - utan skrammel av porslin - utan öppenhjärtiga högljudda kaffelattemammor - utan ett kaos av barnvagnar med gråtande spädbarn - utan högt diskuterande män vid sitt stambord - utan tonåringar uppskruvade till bristningsgräns - utan att mitt bord plötsligt förvandlas till lekplats. En kvart, det är allt jag begär när jag tar mitt kaffe med en leverpastejfralla i det lugna hörnet av det folktomma konditoriet. En kvart, sedan är jag redo igen.

Den 6 december 14:40 kommer självaste jultomten att stiga på tåget just här vid Tveta. [ tidtabell ] Sträckan Skara-Lundsbrunn var en del av Skara-Kinnekulle-Vänerns Järnväg (SKWJ) som öppnade för trafik 1887 och köptes av Västergötland-Göteborgs Järnvägar (VGJ) 1904. VGJ:s smalspåriga huvudlinje mellan Göteborg och Gårdsjö blev kända som Västgötabanan. VGJ köptes av staten 1948 och införlivades i dåvarande Statens Järnvägar (SJ).

... direkt från pärlplattan till fönsterbrädan. Köpt hos Pappas Pärlor på besök i Borås. Facebook

... ner ner ner för backen ner!

Jag misstänker att det kan vara en 1959 års modell, möjligen en 58'a

Man märker ofta, i vart fall i mindre städer och platser, då man riktar kameran mot något så kikar de som är runt om kring på vad det är man skall fotografera. De följer med blicken från kameran och i linje bort mot horisonten för att se vad det är för intressant man upptäckt. Här gjorde jag samma sak, jag gick nyfiket runt för att se vad det var för detalj på Corvettens instrumentbräda som kvinnan hade fått fokus på. (Min lilla notering när jag kollar på bilden är att jag skulle inte vilja eller våga stå så nära och lägga kroppen mot en bil på en motorträff)

... en gång i tiden. Är inte detta Kultur i Natur :-) God mat är väl en av förutsättningarna för en lyckad lördagskväll och vad är bättre än en Bullens Pilsnerkorv. Endast fantasin sätter gränsen för att hitta en uppvärmningskälla till korven/burken. Jag misstänker att några av mina bloggkollegor har några bra lösningar. Bilden är fotad i ett skafferi i ett gammalt ödehus. Tuborg öl till Bullens pilsenkorv är ibland en annan av ingredienserna till en lyckad lördagskväll. Bilden togs när jag gick in i skogen för att vattna mossan, då såg jag något som blänkte bland höstlöven. Begravd i sin fulla längd låg denna Tuborg ölburk. Den bör väl vara från mitten av 70-talet. Legat vid en avlägsen liten stig i ca 40 år. På 70-talet var i vart fall för mig en lyckad lördagskväll att åka/ströga runt i bilen. Men det gick åt bränsle och ibland behövdes det att ta till reservdunken om man åkte för långt bort och för sent på natten. En rostig BP reservdunk fotad vid en gammal nedlagd, vand

Det är tidig morgon. Jag plockar fram en kvarlämnad pinnstol, häller upp en mugg kaffe ur termosen och jag tar en bild med självutlösaren. Allt är tömt i huset och snart skall det jämnas med marken.

Kanske är det en frammatningsbild på en ny rulle eller så fotade svärfar medvetet denna bild på kaffebordet hos hans föräldrar denna dag, hösten 1964. Hur ofta plåtade man ett kaffebord med en dyr diafilm, inte ofta skulle jag tro. Men så här mer än 50 år senare är dessa vardagsbilder extra trevliga, bilder som kanske skulle rensats ut under åren som kom. För jag skulle tro att många av liknande bilder aldrig ramades och sattes in i diamagasinet. På bilden till höger är frugan och hennes farfar under samma fikastund. Dessa bilder på mat- och kaffestunder ser vi nu 2015 varje dag i tusentals på Instagram och facebook. Men så här 51 år senare är sådana här bilder underbart att hitta i ett diamagasin.

Jag som hade sett fram emot många härliga timmar med att jobba bort stubben för hand med olika oprövade metoder. Så helt plötsligt står Kalle Stubbfräs hos en granne strax nedanför och fräser bort en stubbe. Några minuter senare och några hundralappar fattigare är också min stubbe utplånad från gräsmattans yta.

Kanske såg det ut så här en fredagskväll hos en hängiven fotograf i mitten av 60-talet. En öl, några fototidningar och lite enkelt gå igenom ett magasin med diabilder med en diabetraktare. Tidningarna på bilden är FOTO från 1965 och tyska International photo technik från 1963. Kameran är en Canon Canonet som tillverkades från 1961 och fram mot 1967-68 med olika uppdateringar. Diabetraktaren användes då man inte ville plocka fram projektor och duk och mörklägga rummet, på bordet är en Halina Viewer. Jag hittade i diamagasinet en lämplig bild på ett dukat kaffebord 1965 :-) Hur ofta plåtade man ett kaffebord med en dyr diafilm, inte ofta skulle jag tro, men så här 50 år efteråt är dessa vardagsbilder extra trevliga. Ölen då? en vanlig Falcon!

En kille som hade bra vind och flyt i sin Kitesurfing, han visste hur man hängde i luften.

En gammal kran som står utmed Trollhätte kanal och slussystem, kanske används den till att sjösätta båtar.

Komosse

Kände att jag måste lägga in några höstlöv mot blå himmel... så då var det gjort, då går jag vidare.

Hop Louie

... kan man väl kalla det som hör 70- och 80-talen till. För idag skulle väl denna reklamannons vara otänkbar. Men då kunde Abecita ogenerat göra reklam för den mjuka elastiska behån i mini-crepe och ingen höjde på ögonbrynen för några bara bröst i en annons. Bilden är fotad på utställningen som kallas Då skapades Reklamhistoria! Mode och Textilreklam under fyra decennier.

Okej... då skall vi se hur jag kan få ihop detta inlägget om AC/DC. Vi börjar med ölen, det är en limited version av en lättdrucken ljus lager av märket Sweden Rock - Holy Spirit (Rock On). Tyckte det passade bra idag, dels eftersom det börjar uppmärksammas att AC/DC var i Sverige 1976 och det var knappt någon som tog notis om detta. 2008-2009 kom jag i kontakt med tidningsurklippet nedan och i en blogg jag hade på den tiden gjorde jag ett inlägg om detta, jag åkte ned till Cortina dansbana och tog en bild på entrén som jag sedan redigerade in några affischer om hur det kanske såg ut när AC/DC var pausband åt dansbandet Jigs... jo så var det! Efter något år hittade tidningen Sweden Rock detta och använde något i ett nummer om AC/DC, som tack fick jag ett par nummer av tidningen. Eftersom jag ofta besökte Falkenberg och Varberg under sommaren dessa år, så har jag haft tanken - Tänk om jag hade kollat in på dansbanan denna kväll som vi ibland faktiskt gjorde. Vilken grej... men då,

Gammal fin neonskylt som flyttats till en nyare byggnad.

Skall nog vara en Puch X-30, men jag är osäker på årsmodell, sent 70- eller tidigt 80-tal?

Den gröna neonskylten har lyst så länge Vios blomsterhandel funnits. Kylen för snittblommor är också den original, även om den bara har 70 år på nacken. Vios blomsterhandel har haft fyra ägare sedan den öppnade på 20-talet. Till kuriosafacket hör att hon som öppnade den hette Viola, och det är hennes handstil som ligger till grund för neonskylten. När jag nu publicerar min bild från 18 sep 2015 är troligen butiken nedlagd.

Reklamskylten i neon monterades 1955 på fasaden av chokladfabriken Thules fastighet vid Fridhemsgatan nära södra sidan av S:t Eriksbron. Choklad-Thule eller AB Förenade Chokladfabrikerna, som det korrekta namnet var, kom 1926 till Kungsholmen, då fabriksbyggnaden uppfördes. Skylten sitter dock på en äldre byggnadsdel från 1917. Först fanns bara texten "Tag alltid Tulo", men också ett par element som är borta idag: ljusdekoration löpte längs med husets pilastrar, och två björnar höll en klocka högst upp på taket, allt utfört i neonrör. 1958 kompletterades den med de nio halstabletterna som trillar ner för fasaden genom att de tänds en och en i taget. Skylten designades av reklamarkitekt Kurt Gene och tillverkades av Grahams Neon med fabrik på Kungsholmen. ( textkälla )

För tio år sedan digitaliserade jag mina bilder på det allra enklaste sättet. Dels genom att flatbäddskanna färgkorten och dels genom att helt enkelt fota av mina dior mot en mattmålad träskiva. Pappersbilderna var ju inga problem, de blev så bra de kunde bli, om färgbilden var bra blev digitalbilden också bra. Att fota av diorna direkt på min projektorduk (professionell matt duk) var svårare och blev inte bra i mina försök. Med lite trixande blev den godtagbara lösningen en baksida på en byggplatta som jag målademed matt innertakfärg. Med kameran positionerad nära projektorobjektivet lyckades jag få helt godkända digitala bilder av mina diapositiv. Åren gick och marknaden såg att vi gamla analogfotografer nu ville digitalisera bilderna och enkla lösningar tog fram. Jag har varit lite skeptisk till dessa enkla diascanners som togs fram, de som helt enkelt fotar av diat digitalt inne i den lilla "projektorn". Men när jag nu tog hand om ett antal diamagasin från de år svä