Fotbollsplanen i Roasjö
Ser jag en gammal fotbollsplan försöker jag stanna och ta några bilder. Här vid den fina Roasjö Bygdegård och idrottsplats fanns denna plan. Om Roasjö har en aktiv fotbollsklubb nu juni 2026 vet jag inte, men mycket annat anordnas kring bygdegården.
2005 tvingades Roasjö IF lägga ned sin verksamhet då hade spelarna flyttat åt olika håll. Underlag saknades för att hålla ett fotbollslag. Inget talade för att den fina gräsplanen någonsin skulle återuppstå.
Men ändå fortsatte ordföranden och eldsjälen Nils Wilhelmsson att idogt klippa den. Kanske som en nostalgisk dröm om tider som flytt. Mot alla odds återuppstod laget efter en tid. Minnet av den då bortgångne ordföranden och eldsjälen hedrades genom att en inköpt robotklippare döptes till Nisse. Hustrun Ingrid Wilhelmsson var tidigare kassör men som änka nöjer hon sig med att sköta kiosken och lite annat. Det är jätteroligt att klubben kommit igång. Killarna ställer upp och hjälper till så fint, säger hon.
Roasjö IF känns som ett levande exempel på fotbollens ursprungliga ide. Har finns gräsrötterna, här drivs man av sammanhållning och det är aldrig tjafs om feta kontrakt.
Text från ett gammalt och knappt läsbart tidningsurklipp i Borås Tidning av sportreportern Jan Hansson. Hjälpligt översatt av mig.

Roasjö IF påminner mycket om mitt eget lag, Tystberga GIF. En liten förening på landsbygden som hålls vid liv av eldsjälar. Även Tystberga tvingades lägga ned sin seniorfotboll för något år sedan och detta av en anledning som är allt vanligare, spelarbrist. Den här säsongen firar föreningen 100 år och man hoppades kunna starta upp laget igen, men man insåg till slut att spelartruppen var för liten, så nu håller de som vill spela till i korpserien.
SvaraRadera