Grimsholmen i Falkenberg
Jag kände starkt för att åter ta en dag vid havet.Tanken var att vandra runt utmed kustlinjen, bara ta in och kanske ta några bilder. Det visade sig att det blev en lika bra dag som för 10 dagar sedan då jag och frugan tog oss an Mölle och Kullahalvön och Lagaoset vid Snapparp, men i tisdags var själv.
Kusten vid Varberg och Falkenberg är ju för Boråsare och Sjuhäradsbor dit de reser då det är semester, sommar och sol. Så var det givetvis för oss också, vi tillbringade ett otal somrar vid havet sedan tidigt 60-tal. Men vanan är stor så ofta rör man sig i områden man gjorde förra året, o.s.v.
I tisdags bestämde jag att vandra utmed kustremsan åt motsatt håll än jag brukar göra. Göra små nedslag där jag sällan varit förr. Bara ta in utan stress, utan måsten eller mål. I detta inlägget besökte jag Grimsholmens naturreservat.
Jag vill minnas att senast vi besökte det var 1992 när våra söner var med. Bilden här under ⇓

Visst är det så att man gärna söker sig till havet. Vatten överlag är ett element man måste älska och just områden runt våra hav är den absoluta favoriten.
SvaraRaderaHärlig bild på sönerna i gräset.
Så är det, kanske jag är lite mer förtjust vid att vara vid havet sedan några år. Möjligen beror det på att jag fått en vana med längre promenader/vandringar sedan jag blev pensionär. Nu kan jag utforska mer till fot än jag kanske gjorde förr, då var det mest via bilen.
RaderaTack, jag minns stunden just då för det var ett ny tanke jag fick med att låta sönerna halvt och halvt skymmas av gräset.