Sekatören
En dag när jag var ute och gick på banvallen kom en kvinna ut från skogen framför mig. Jag stannade och tittade lite extra in mot skogen där hon kom ut och där fanns en liten stig som var till stora delar övervuxen av sly. På vägen tillbaka gick jag in den lilla stigen som bara var nedtrampat gräs. Så nämnde jag detta för frugan och då ville hon kolla in detta också och tog med sekatören för kanske rensa stigen från sly och överhängade smågrenar. Igår följde jag med och tog några bilder.
Jag kunde se min svärmor, men även svärfar, i liknande situationer genom åren. Att rensa i skogen, dika ur bäckar och elda var deras hobby och nöje på egna ägor. Här är svärfar med vår ena son som går loss med elden i skogen 1989. Här på deras gård under några år i Holsljunga.
What a lovely way to connect with both nature and family memories, tracing the paths your in-laws once tended and sharing those moments with the next generation
SvaraRadera😊
RaderaNaturälskare ska alltid premieras. Jag misstänker att många vandrare är glada över hennes goda gärning.
SvaraRaderaSå klokt av er! (Att rensa upp i slyn!)
RaderaFler kanske upptäcker den lilla stigen.
RaderaBra jobbat! Nu kanske fler hittar stigen och den blir upptrampad igen. Läste Barbros inlägg där hon tyckte hon blev mer och mer lik sin mamma…
SvaraRaderaJa det finns likheter det gör det.
Radera