Billingehus i Skövde
13 juni 1970 invigdes Billingehus uppe på Billingen. Troligen var bygget omtalat i ett stort område. Så vi åkte de 12-13 milen upp till Skaraborgsbygden för att ta oss upp på Billingen för att kolla på Billingehus. Bland min fars diabilder fanns dessa 6 bilder från vårt besök där vilket troligen var under sommaren 1970.
55 år senare står den kvar tillbyggd och utbyggd. Under 2010-talet vet jag inte om anläggningen fångade min blick när jag vid flertal tillfällen var där.
Men den 6 november 2010 var jag där och fotade simbassängerna eller friluftsbadet som det kallas. Som du ser i inlägget ->[LÄNK]
Från min fars diamagasin sommaren 1970:
Här sitter vi vid entrén.
Kyrkan strax intill
Vid entrén, jag i orange skjorta
Att testa minigolfbanan var ett måste på den tiden.
Restaurangen. 
Blåsticket eller tonen på diabilderna blev av åldrandet. Tror att dåtidens AgfaChrome hade en tendens att bli sådana med åren.
Så ett vykort från tiden det begav sig.
Det andas verkligen 70-tal. Både när det gäller arkitekturen, blåsticket och modet. Jag känner igen mig i din klädstil. Jag hade en skjorta i samma färg och jag vill minnas att de kallades kosackskjortor - men kan minnas fel.
SvaraRaderaEn bra tid så här i backspegeln. Det var ju färger som var på modet då, grönt, orange och brunt. Kosackskjorta tror jag inte, de hade väl rund hals. Detta var nog mer en vanlig skjorta med lite högre kragar som kom då, ser också ut som kragsnibbarna är nedknäppta.
RaderaJag tror att efter flera år med knackiga besökssiffror så har Billingehus renoverat och fått en ny rusch, numera även som spahotell. Det är verkligen fantastiska omgivningar för sport och rekreation där uppe och vi har varit en hel del där genom åren.
SvaraRaderaDet är fint där uppe. Det har blivit några muggar termoskaffe i området under jobbtiden.
RaderaVäcker minnen. Vi var här för vi hade så fina släktingar nära runt Billingen och intressant att se allt. Pappa var fotograf och fotade mycket, kultur och natur när det inte var porträtt. Jag har inga diabilder kvar och väldigt få andra också.
SvaraRaderaAv en tillfällighet besökte vi en man, långt senare, kände honom inte men skulle titta på något han skyltade om. Trevlig och vi småpratade, plötsligt sa han: är du fotografens dotter? Blev smått chockad och undrande. Han hade fått alla diabilder och foton av en nära anhörig och de skulle användas i bok och dokumentation. Och skrivas historia om platser.
Jag orkade inte be om att få se och var ju inte hans fel. Ganska kort tid senare avled mannen och allt försvann nog. Och pappa var död när de gavs bort så.
Jag fick i alla fall se Billingehus och lite omgivnlngar här.
Det var tråkigt att bilderna försvann och att inte du fick ta del av dem. Visst kan jag tänka att vem som är intresserade min fars gamla diabilder mer än jag, men jag har tagit hand om dem och digitaliserat dem på ett enkelt sätt. Jag rensade ur alla naturbilder och sparade de som hade personer och byggnader som motiv och fick ned samlingen till att bli hanterbar. Tack för en fin men lite sorglig kommentar.
RaderaThose old AgfaChrome slides have such a distinctive charm that no wonder the photos all glow with that soft purple tint so characteristic of the era
SvaraRadera