Joker och jag
Min far önskade sig en hund och 1968 efter noga koll i hundtidningar och besök hos olika uppfödare blev det en Cairnterrier vid namn Joker. Jag var 12 år och kanske betydde en hund inte så speciellt för mig nu när tonåren närmade sig. Men på bilderna nedan som är mellan åren 1968-1972 ser jag att vi kom bra överens. Joker blev gammal, jag vill minnas att han blev 15-16 år. Nästan direkt efter detta köpte far och mor ytterligare två Cairnterrier under åren som kom - Bounty och Kim, även dessa blev gamla. När Kim dog beslutade de att det inte skulle bli någon mer hund, med facit i hand tror jag de skulle köpt en Cairnterrier till.
Jag har alltid älskat hundar, men nu har jag ingen själv. Jag får glädja mig åt barnen och barnbarnen i stället.
SvaraRaderaHa en fin fortsättning på helgen!
/Ingrid
Tack.
RaderaDet var en "riktig" hund, lite busig och samtidigt söt. Är inget fan av husdjur, aldrig varit, men jag gillar söta hundar - på avstånd;-)
SvaraRaderaTack för kommentar.
RaderaJag saknar hund!
SvaraRaderaVi är väl i den åldern att man kanske inte skall skaffa hund, de blir ju rätt gamla och vi skall orka orka om dem.
RaderaFina bilder. Namnet Joker det har jag inte hört på något husdjur innan.
SvaraRaderaStod på stamtavlan.
RaderaBilderna säger en del om relationen mellan dig och Joker. Jag tror nog kärleken finns där, tonårsintressen till trots.
SvaraRaderaDu lyckades få till ett överskådligt och kort inlägg som säger mer än man kan tro.
Mitt blev en hel novell. Kunde knappt sluta skriva när det kom till husdjur.
Du har säkert rätt. Tack.
RaderaJoker och du var nog närmare än vad du kommer ihåg. Det syns ju när då åker skridskor och han hejar på :) Badstranden berättar mycket också. Se bara vad nöjd han ser ut med dig vid fönstret. Jag gillar terriers rappa temperament. Jag går och sneglar på... man vet aldrig ;) Fina bilder du bjuder upp med. Trevligt att du deltar och tack för länken :)
SvaraRaderaTack Åke.
Radera