Stugan på Lillö i Rammsjön Dannike

Som infödd Dannikebo var och är huset på ön i blickfånget innan man svängde ut på väg 1700 mot Borås. Men jag vet eller visste inte så mycket om vem som bodde där, mor och far visste det givetvis men jag hade ingen referens till de som ägde ön och det lilla huset. 

På somrarna såg jag att det stod bilar och att det var folk på den lilla ön som just kallas Lillö eller Lillön. 

Jag har fotat huset och vyerna över Rammsjön under åren. Jag vill minnas att vi skulle stava det under min skoltid med ett "m" alltså Ramsjön.

Jag hittade i Göteborgs Posten en artikel från 2007 som jag kopierade för ett antal år sedan men sedan glömde av. Nu lägger jag in mina bilder från 2016 och 2021 och publicerar artikeln i GP. 

Då Maj-Britt inte finns kvar längre.

Maj-Britt Magnussons lilla röda har dessutom en alldeles egen ö till sitt förfogande. Som en solmogen jordgubbe tronar den på något som mest liknar en grön marzipantårta. Lockande och overklig på en och samma gång. 

Inte konstigt att resenärer stannar upp när de kommer till Dannike på vägen mellan Borås och Gällstad. - En gång kom en turistbuss full med japaner. Det var lite jobbigt. 

En japan med kamera i varje buske, minns Maj-Britt Magnusson. Inga japaner kom över bron Som tur var kom japanerna aldrig över till själva ön. Bron som förbinder ön med fastlandet är försedd med en grind som effektivt håller objudna på avstånd. 

- Från början, berättar Maj-Britt, tog vi oss över till fastlandet med en flotte, en fyrkantig låda. Sedan, när jag började få lekkamrater, skaffade pappa en roddbåt. Och slutligen 1960, fick han tag på en bit järnvägsräls och med det hade vi fått en bro. Lillön, som ön kallas, ligger i Rammsjön och kom i familjens ägo i början av 40-talet. 

Maj-Britts pappa, som var telearbetare, "upptäckte" den när han var ute och drog ledningar och blev så förtjust i ön att han köpte den. Huset, ett hus i timmer från 1800-talet, "hittade" han på andra sidan sjön. Han plockade isär det och när vintern kom drog han det över isen. 

Monument över en svunnen tid 

Nu står huset som ett monument över en svunnen tid. Det berättar om ett sätt att inrätta sitt sommarboende som nästan inte finns kvar. Den som idag skaffar sig ett sommarhus vill i princip ha året runt-standard. Möblerna skall vara splitter nya. Prylarna inköpta efter tips från någon tidnings senaste trendguide. Nästa sommar kommer några av dem att vara utbytta mot ännu trendigare. Men i Maj-Britts sommarhus byts inget ut och slängs inget. Här finns nästan sjuttio somrar lagrade på varandra. Varje sommar har familjen tagit dit något som man inte haft användning för inne stan, det vill säga Borås. 

Maj-Britt, som fyllt sjuttio (2007), minns känslan när hon första gången kom ut till sommarstället.

- Men mamma, utbrast jag. Vad ska vi med detta stora till? Hemma i Borås hade vi ett rum och kök med sovalkov. Nu fick jag eget rum. Det var häftigt och annat än att dra fram en säng ur garderoben som jag var van vid. Numera kallas rummet Grevinnans rum.

Grevinnans rum 

 

- Det finns tre öar i Rammsjön: Lillön, som är vår, och Mellön och Storön som ägdes av grevinnan de la Gardie. En god vän till mamma kallade henne på skoj en gång Grevinnan på Lillö. Det bet sig fast. Hon blev Grevinnan på Lillö och ett av rummen blev Grevinnans. Maj-Britt flyttar som hon alltid gjort ut till Lillön i mitten av maj. Det första hon då gör är att öppna alla fönster och vädra. Doften av tjära från timmerstockarna sitter envist i och har förstärkts under vintern. 

Sedan sveper hon med blicken över tingen och minns. Hör mammas och pappas ordväxling när pappa hade murat upp spisen och fick göra om allt då han såg mammas min. 

Hon öppnar chiffonjén, jodå, de fåniga hattarna från gångna års kräftskivor ligger kvar. Och på väggen hänger tallriken med det infällda vykortet över hennes lilla röda stuga på den lilla lilla ön på 400 kvadratmeter. 

Stället ska gå i släkten

 - Det här stället ska gå i släkten, vara ett dokument. Jag har fått bud så jag baxnar men jag säljer det aldrig. Maj-Britt har tre barn, sex barnbarn och ett barnbarnsbarn. Det är ständiga diskussioner om vem/vilka som ska var i stugan och när men på någon konstig vänster lyckas hon alltid sy ihop det hela. Även lillasystern som hon löste och alla syskonbarnen är självklara gäster. 

Lillön är livet när det är som bäst. Det är här man träffas, har tid att berätta och tid att lyssna. Maj-Britt har också inrättat livet på Lillön så enkelt som möjligt. - Jag vill inte ha salong, säger hon bestämt och pekar på grönskan kring våra fötter. Träd och buskar, blommor och bär får växa fritt. Varsågod, säger Maj-Britt till alla som vill slå sig ner och stanna. Blåbär och lingon, bok och gran, strandiris och vass. Tvättning och vitmålning årets arbete När det gäller underhåll av huset görs bara det som måste göras. 

I år står tvättning och vitmålning av alla yttre vita partier på listan. Mulltoa, diskbänk på husets "baksida" och Ramsjön att bada i hjälper till att göra livet enkelt. Man ska ju ha tid att njuta av det vackra och det gör Maj-Britt. 

Mycket av det hon ser sparar hon för att ta fram när vintern kommer. Maj-Britt Magnusson är nämligen en hängiven amatörfotograf med särskilt intresse för solnedgångar. - Mamma, du är tokig, säger mina barn när jag tar fram kameran och ska ut fotografera ännu en solnedgång. Men, ingen solnedgång är ju den andra lik! Titta här som solen speglar sig i sjön. Man kan inte se vilket som är upp och ner på bilden. 

 "Kommer jag hit nästa år?" 

 I september stänger Maj-Britt sitt sommarhus, precis som hennes mamma gjorde så länge hon levde. - Varje höst hon lämnade huset vände hon sig om och sade: Kommer jag hit nästa år? Nu gör jag likadant. 

 Kerstin Wallin/Göteborgs Posten, 2007-08-20 Länk