Sommaren 1969 med Kodachrome
1969 började min far att fota igen efter att nästan helt slutat runt 1961. Familjebilder på mig under 60-talet är inte många om ens några i vart fall inte i våra album. Men under sommaren 1969 köpte han en Kodachrome. Kanske hade han redan en Agfakamera eller så var det då han köpte en Yashica märsökarkamera liknande denna [länk]. Diabilder var dyrt så man kunde ju inte ödsla film på att testa coola bilder. Kodachrome var extra dyr och framkallningsprocessen omständig och filmen tog lång tid att få tillbaka, eftersom de inte framkallades på det sätt som ex. Agfa- och Fujifilmerna gjorde. Det var nog därför far blandade filmmärkena under 70-talet ofta med Agfarullar i kameran.
Bland de första bilderna fanns denna, juli 1969 på Skrea i Falkenberg. Där jag skulle agera på fars tanke om att fånga mig i ett hopp. Två bilder blev det, en var bra slutartid visade det sig när rullen kom tillbaka från framkallningen nån gång slutet av augusti. Men mitt huvud kom inte med. :-)
Tänk, nu kan vi testa så många bilder vi vill på en sådan motivtanke vi ser direkt om det blev bra eller om vi skall justera tid, bländare eller välja spot, centrumvägd mätning och av autofokus och exponering. Det är ju därför vi ser så många bra amatörbilder nuförtiden, vi ser aldrig de 100-tals bilderna som inte blev lyckade och blev de inte helt bra kan vi ju justera dem i datorn med något bildredigeringsprogram.
Tycker att det blev en fin bild ändå. Fart och fläkt! Är det din lillebror tro, som väntar på sin tur. Eller du kanske inte har en bror, kom jag att tänka på
SvaraRaderaHar inga syskon. På den här tiden hyrde vi ofta någon av badhytterna på Skrea strand, då kom ofta släkt och grannar och hälsade på eller kanske hyrde en badhytt intill.
RaderaFotot blev rätt "anonymt" på just dig, men den lille gossen syns bra. Dock ett kul foto med fart och fläkt!
SvaraRaderaI juli 1969 var min förstfödde en månad gammal och fotona tror jag blev tagna med en Kodak Instamatic. Och visst var man sparsam om filmen! Och färgkorten tror jag skickades till Tanumshede för framkallning och det tog sin lilla tid.
Lite huvudlöst blev det i fotoögonblicket. Kommer ihåg att Tanumshede hade ett stort fotolabb. Herrljunga var ett annat labb.
RaderaTänk så ens sätt att fotografera har förändrats. Mina svartvita bilder från barndomen har min äldre bror tagit med en troligtvis mycket enkel kamera men de har än idag en förvånansvärt bra kvalet om man jämför med mina första Instamaticbilder i ”färg?” från 65-67, men ändå skoj att titta tillbaka på ett riktigt tidsdokument!
SvaraRaderaDet är så jag också känner, bildkvaliteten på dessa bilder är inte så viktig det är minnena och tidsdokumenten jag vill bevara.
RaderaDet var förre min tid höll jag på att skriva, men det var det ju egentligen inte. Avkapade huvuden och ben däremot känner jag igen.
SvaraRaderaMinns inte vilken kamera familjen hade, men vet med säkerhet att varken mina föräldrar eller jag fotade diabilder. Det gjorde däremot min dåvarande svärfar i all oändlighet. Det tog alltid en evighet att "ställa sig upp" på rätt sätt. Sedan fick vi "lida oss igenom" timslånga diabildsvisningar...
Vad gäller filmer minns jag bara att Agfa hade ett rykte om sig att vara rödstickig, att Kodak var bäst (och dyrast) och att Fuji blev till en fräck uppstickare, som jag köpte allt oftare, då den var billigare än Kodak. Men det måste nog varit på 1970- och 1980-talet...
Jag har ungefär samma tankar och erfarenheter. Själv började jag med dia ca 1979. Väldigt ofta valde jag Fujifilm.
RaderaJa det är otroligt hur man fick vänta. Men man var mer kunnig kanske och förberedde sig bra före. Ett bra försök av din far, du var säkert för snabb ;) Tror du inte att det var ditt fel? Du hoppade för högt :) Nu ser jag att du kört med Fujifilm.
SvaraRaderaDet var mitt fel, hoppade för högt. :-)
Radera