19 juni 2020

Bland betongen i Gärsnäs

Det ser ut som en gammal öde motorväg där uppe på betongfundamenten och jag kan se lampstolpar och några vägmärken som står rostiga kvar.
Vägen slutar och börjar abrupt mitt ute i de skånska sädesfälten, betongen är grå och ruffig och växtligheten hittar nu plats i hålrum och sprickor, naturen börjar ta tillbaka.

Jag hade sett den på bild en gång i tiden och blev sådär fascinerad och frågorna hopade sig hos mig. Jag försökte hitta den nu igen när vi skulle till Skåne. Jag sökte innan vi åkte på Google efter ledtråd men jag hittade ingen bild eller ledtråd, så jag gav upp. Vi var tvungna att ge oss iväg till Österlen.

Plötsligt en sen eftermiddag när vi är ute och åker planlöst på små Skånevägar kommer via småvägar mot samhället Gärsnäs, då ser jag något i ögonvrån... där är den! Av alla vägar och alla små samhällen i Skåne och jag kommer just den vägen att jag ser den i ögonvrån, man kan bli religiös för mindre.

Både jag och fruga gick runt i den och fotade under en timma och här kommer en liten del av alla bilder jag fotade.



Men vad var detta, den frågan hade vi inte fått svar på fortfarande, det var en väg där uppe för det fanns lyktstolpar och vägmärken.
Jag frågade en äldre man inne i samhället vad det var, men han hade ingen aning, han hade bara bott här i några år. Men två män på däckverkstaden i den pampiga gamla industribyggnaden intill visste och då kunde jag börja söka om fakta.



Här utvanns råsaft ur sockerbetor i 44 år mellan 1922-1966. När lastbilarna eller kanske snarare traktorerna med stora släp med sockerbetor kom till fabriken körde bilarna upp på rampen, tippade ner sockerbetorna i svämman nedanför och därifrån sköljdes betorna.
Ur betorna utvanns råsaft som man skickade vidare i pipelines till sockerbruket i Köpingebro ca 2,5 mil härifrån och där raffinerades råsaften till socker.



Som i alla gamla industribyggnader blir man tagen av den gångna tiden. Har var en miljö som myllrade av liv och verksamhet. För 52 år sedan blev det tyst och stilla idag är det ett monument över en viktig del i Österlens och Skånes jordbrukshistoria. I den stora industribyggnaden som rampen hörde till är det verksamhet här finns sedan 1968 däckverkstaden Österlenvulk.



Stor del av året stod dessa anläggningar tomma, det var oftast rent säsongsarbete med några få som skötte anläggning utanför säsongen. Under högsäsong var vägarna hårt trafikerade av traktorer med betforor från gårdar runt om saftstationen.





































Den gamla saftstationen i Gärsnäs lämnades åt sitt öde för 50 år sedan. Alla som kommit in i Gärsnäs från Hammenhögshållet har sett bryggorna där betlassen kördes upp och sedan tippades ner i de så kallade svämmorna. Betsaften fördes via pipeline till sockerbruket i Köpingebro. Men det är historia nu och saftstationen är enbart ett blickfång i landskapet och ett industriminne. Byns ungar har också lekt här i generationer.

En del av rampen har ett företag monterat upp solpaneler så betongen kommer till nytta igen, kanske är det fullt av solpaneler nästa gång jag åker förbi. För att riva all betong är gå för svårt och kostsamt. Det är ju faktiskt intressant industrihistoria och fler av liknande ramper i Skåne är rivna.

Jag var givetvis tvungen att ta mig de 2,5 milen till Köpingebro och bilderna under skall med säkerhet vara Sockerbruket som råsaften från Gärsnäs pumpades via pipeline.





Alla bilder © Tony Danninger 20200611. Sockerbruket i Gärsnäs och Sockerbruket i Köpingebro.

6 kommentarer:

  1. Jössses vad ni finner och utforskar. De flesta åker säkert förbi utan att ägna det en tanke. Andra kanske undrar "vad är det för något"?, och sedan inget mer. Men ni tog er tid att stanna, kolla, utforska, söka information. Och även att dela med er av detta till oss bloggläsare! Jag bugar och tackar. Det är absolut historia som är värd att spara till eftervärlden.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, vilken fin kommentar.

      Radera
  2. Nyfikenheten förföljer den vetgirige, bra jobbat som nån käck programledare skulle ha sagt. Ett gediget arbete skulle jag säga. Lärdomen blir att betong inte är speciellt "hållbart" med en s.k. cirkulär ekonomi, solcellsparken kanske blir räddningen....

    SvaraRadera
  3. Tankarna går till det forna Sovjetunionen. Fascinerande lämning!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vet man inte vad det är så känns det väldigt udda. Många är rivna så denna är nog lite speciell.

      Radera