Tankar
Det har i stort sett gått två månader sedan jag plockade med mig kameran och fotade utanför hemmet. Jag tror faktiskt att det aldrig gått så lång tid under de senaste 10 åren.
Det konstiga är att jag inte känner mig frustrerad över det, utan det känns helt okej.
I och med detta så är Instagram inte lika intressant längre (men jag kollar flödet dagligen). Mitt facebook lägger helt nere, vilket också känns mer än okej.
Men jag återaktiverade faktiskt facebook i veckan bara för att se Sven Melanders partiledarsnack som han livesänder på facebook.
Nu får jag under våren se om mitt utrymme på digitala medier kommer att återgå till hur det var förr, eller om detta med fotograferande, bloggar och sociala medier nu gjort sitt i mitt liv.
En sak är i alla fall 100% säker;
SvaraRaderaditt fotobloggande kommer väldigt många att sakna. Personligen går det inte en enda dag, utan att jag tittar förbi. Visst, man är dålig på att kommentera, & njuter mest stillsamt av dina fantastiska bildkompositioner. En bildskatt, varken mer eller mindre. Även dina små pilsnerkåserier & andra funderingar, är en ständig källa till glädje för oss läsare. Men var sak har sin tid, & hur du än gör kommer ditt avtryck att bli bestående. Man kan bara tacka ödmjukt!
Mvh
Putte i Skövde
Stort tack Putte, det var en fin och värmande kommentar. Denna blogg kommer alltid att finnas kvar om jag får bestämma och inget genom google/blogger strular. Bloggen har blivit mitt "kom-ihåg" om platser jag besökt genom åren.
Radera