Nikon F3 High Eyepoint

Bild från nätet

Jag fortsätter min serie Kameror jag ägt och använt, nu med en av mina få förstakameror.

Hur det än var på den analoga tiden ville jag ha bättre och bättre modeller inom Nikon. Men vad är egentligen "bättre" på en analog kamera, givetvis ett bra objektiv och ett bra ljusmätningssystem är det som var avgörande för hur tekniskt bra en bild blir. Resten sköter väl en bra film om.

På de digitala kamerorna är det nog fler faktorer som gör en tekniskt bra bild. Utöver bra objektiv är storlek på sensor oftast en av faktorerna, en annan är nyutvecklad och snabb processorer som klarar av att på ett bra sätt behandla ljuset/motivet till en brusfri och överensstämmande digital bild.

Så vad var då en bättre kamera 1992 då jag funderade på att byta upp mig. Vad var bättre än min relativt nya Nikon FE2 som kom 1983 och som jag köpte ca 1985.

Tankarna gick nog så här, att om dyrare automatiskt är bättre och om det som yrkesfolket använder är det bästa så var det Nikon F3 jag inriktade mig på, den modellen släpptes 1980.
1988-89 släpptes yrkesfotografernas nya modell Nikon F4 och nu några år senare börjar många byta in sina F3 och begagnatpriserna börjar falla. Nackdelen med att välja en begagnad yrkeskamera är att de flesta är helt slutkörda både invändigt och utvändigt.

Dessutom hade jag bestämt mig för att försöka hitta en F3HP (High Eyepoint) som introducerades i mars 1982. HP var speciellt bra för glasögonbärare då man såg hela sökarbilden längre ut från okularet, men HP var en modell som kanske inte var lika vanlig som en vanlig F3.

Efter många rundor till välsorterade fotoaffärer hittade jag ett snyggt exemplar som inte var proffskörd.

Jag hittade den på Hasselblads Foto som fanns i Fokushuset i Göteborg och priset var 5.700:- plus passande blix SB-12 för 695:- (hur hade jag råd tänker jag).
Förutsättning för köp var givetvis att jag kunde byta in min Nikon FE2 med SB-23 blixt och kanske något objektiv som inte användes, för att få ner priset, vilket aldrig var några problem på den tiden.

Så nu var sökandet över och jag var äntligen ägare av en F3HP nöjd körde jag de 6 milen hem från Göteborg.
Objektiven behöll jag sedan tidigare vilka i huvudsak var Nikkor 35mm 2.0, Mickro-Nikkor 55mm 2.8, Nikkor 85mm 2.0. Till F3:an köptes efterhand en sliten MD-4 motor mest för skoj och en fin SB-16 blixt.

Så med en F3HP i handen blev det givetvis direkt endast fantastiska och proffsiga bilder och alla häpnade... eller?
Nja med facit i hand några månader efteråt var det få eller inga fördelar med Nikon F3HP jämfört med min FE2 eller ens FE, bilderna blev inte bättre tekniskt utan allt blev bara tyngre att bära.

Så den ultimata analoga Nikonkameran är enligt mig FE2 som var tekniskt bättre med 1/4000 sek och en blixtsynk på 1/250 sek. FE2 och FE är också mycket skönare att fota med. Så skall du gå Old School 2017 kolla efter FE och FM eller FE2 eller FM2.
Den analoga systemkameran för mig fortsatte fram till slutet av 90-talet då inspirationen var noll och jag kände att jag hade gjort allt och fotat allt. En dum tanke så här efteråt kan jag tycka, men så var det. Hela min Nikonutrustning såldes privat till en kille som trodde att en F3HP skulle göra susen för fotointresset, vilket naturligtvis aldrig blir fallet. För det sitter inte i vilket kameramärke eller top-of-line-modell du hänger över axeln.