Dagens nostalgikick
Bättre bord för sitt 11-kaffe är svårt att hitta!
Den stod vid Motellet, den gamla SJ-Bussen från 1966 i original-orange med SJ emblem på alla de ställen de skulle sitta. Som nybakad bussförare var det just denna modell och liknande jag körde en gång i tiden.
Jag kom ihåg bakelitratten, den manuellt växlade lådan som efter några välfyllda turer kändes både i axlar och knä. Jag kom ihåg hur jag slog ut biljetter på biljettmaskinen från Almex och min pärm över ratten eller på instrumentbrädan, pärmen var fullmatad med tabeller för orterna utmed de olika linjer vi hade i Borås Busslinjegrupp.
För varje resenär som kom ombord slog man i tabellen och läste av avstånd och pris och sköt siffrorna i rätt läge på Almexmaskinen för ex. enkelbiljett, ToR, hel eller halv biljett och priset och så slog man ut en liten gulfärgad biljett på ca 5x6 cm.
Allt kändes hemtamt när jag steg ombord t.o.m. lukten av motor som på dessa modeller var placerad under biljettbordet under en invändig motorhuv och lukten av den typiska inredning kändes igen. Jag snackade lite med föraren/ägaren av bussen i väntan på hans sällskap som åkte med. De skulle till Oslo och fira 17 maj med denna gamla buss, snacka om äventyr :-)
Ett nostalgiminne av ett arbete som varade i 21 år.
Den stod vid Motellet, den gamla SJ-Bussen från 1966 i original-orange med SJ emblem på alla de ställen de skulle sitta. Som nybakad bussförare var det just denna modell och liknande jag körde en gång i tiden.
Jag kom ihåg bakelitratten, den manuellt växlade lådan som efter några välfyllda turer kändes både i axlar och knä. Jag kom ihåg hur jag slog ut biljetter på biljettmaskinen från Almex och min pärm över ratten eller på instrumentbrädan, pärmen var fullmatad med tabeller för orterna utmed de olika linjer vi hade i Borås Busslinjegrupp.
För varje resenär som kom ombord slog man i tabellen och läste av avstånd och pris och sköt siffrorna i rätt läge på Almexmaskinen för ex. enkelbiljett, ToR, hel eller halv biljett och priset och så slog man ut en liten gulfärgad biljett på ca 5x6 cm.
Allt kändes hemtamt när jag steg ombord t.o.m. lukten av motor som på dessa modeller var placerad under biljettbordet under en invändig motorhuv och lukten av den typiska inredning kändes igen. Jag snackade lite med föraren/ägaren av bussen i väntan på hans sällskap som åkte med. De skulle till Oslo och fira 17 maj med denna gamla buss, snacka om äventyr :-)
Ett nostalgiminne av ett arbete som varade i 21 år.
Härligt, minns som sagt de gula biljetterna som man fick efter att chauffören dragit i spaken där på sidan. 5 kronor kostade det mig att åka de två milen in till stan då i mitten på 80-talet, i dag kostar det betydligt mer.
SvaraRaderaEn riktig nostalgikick förstår jag. Känner samma känsla när jag kommer upp på något av de gamla SJ-bruna loken vi körde på 80-talet. Absolut inget jag saknar, men det är roligt att ha varit med.
SvaraRadera