Zeiss/Zett Royal AF Selectiv IR
Jag kommer att tänka på när vi diabildsplåtare köpte dyra kameror och läste tester om objektiv som skulle visa superskärpa ända ut i yttersta bildhörnet och som vi ibland också köpte, för vi ville ju ha det allra bästa och skarpaste objektivet.
Sedan satt vi i där mörkret och tittade på den nya diarullen fotat med det nya superobjektivet i den (givetvis) tillika topptestade diaprojektorn. Så "poppade" det jäkla diat i projektorn efter ett par sekunder och vips hade vi en bildkvalitet som motsvarade en bild fotat med ett gammalt plastobjektiv från en leksakskamera :-)
För att råda bot på detta glasade jag för det mesta mina diabilder, men till min fasa ser jag nu att de flesta har en hinna eller prickar på innersidan av diaramens glas. Så nu måste jag montera nya ramar till mina diapositiv och det är ju inte så positivt.
Jag summerar det hela med: Tack och lov för den digitala bilden - eller?
Bild & Inlägg från 2013-08-30
Det är så intressant att läsa om alla dessa gamla fotoprylar du skriver om. Uppskattas verkligen. Får allt lite nostalgikickar.
SvaraRaderaSjälv glasade jag aldrig mina diabilder och använde innovationen Agfa CS-systemet och slapp därmed att diabilderna ramlade ur magasinen. Glasramar fungerade aldrig utan jag använde de speciella diaramarna som ingick i systemet. Nu är det enda som hänt att färgerna förändrats. Och så slapp jag ju "Newton-ringarna". Poppandet fanns förstås kvar men autofokusen var snabb i diaprojektorn.
Skärpa ända ut i kanten eftersträvade man då. Nu skapar man oskärpa i kanterna på instagrambilderna och förvränger färgerna så att de ska se ut som förr i tiden. Ja, med den digitala tekniken kan uppnå såväl perfektion som imperfektion. Det uppskattar då jag och svarar därmed ja på din fråga.
Jag använde till och från även CS-systemet. Som du skriver att vi "förbättrar" bilden i ett program men vinjettering, förvrängda färger och lite blur är ju sant t.o.m. på bloggar och fotosidor.
SvaraRaderaTack för din kommentar, skoj med lite teknisk feedback!
Det var en go' tid med diaprojektorer... Jag och mina fotokompisar samlades alltid för att kolla "senaste" rullen... Att vänta på att rullen skulle dimpa ner i brevlådan och att sedan formligen rusa hem för att rama... och köra den i projektorn... vilken febrig iver... Inte riktigt samma nu... Klicka och schimpa är det som gäller... och snabbt visa displayen för närvarande för att bekräfta att motivet fastnat...
SvaraRaderaOftast köpte jag Fujichrome eller Agfachrome, för under några år gick ju Kodachrome till Schweiz för framkallning, för man ville ju inte vänta ett par dagar extra innan man fick tillbaka de senaste diabilderna på posten :-)
SvaraRaderaJag instämmer helt med Susannes öppnings ord om: Det är så intressant att läsa om alla dessa gamla fotoprylar du radar upp. Uppskattas verkligen här med. Nostalgikickar får en att fundera på att skramla fram alla diabilder man har... Mina ligger i 40 & 50 magasin. Kommer inte på namnet nu på de...
SvaraRaderaMin far präntade alltid in Kodak i en ung pojkes huvud. Ska du se på dessa bilder efter många år osv... Kan han ha nämnt att ska du foto blått...
Kring 1982 drog jag och min Olympus till Kos med flertalet objektiv. Jag hade övat i tre år med OM 10:an och fotoväskan var laddad med kodakcrome ända upp till kanten... Vad rädd man för för röntgen... Antalet kommer jag inte ihåg, måste plocka fram de förresten nu när mörkret faller på och hammaren kanske får vila ;) Men låt oss gissa att under 10 st var det inte och 2st Fuji skulle provas. Vill minnas att jag fick de två fujin på något extrapris typ... Kanske utan ramar också, dessa två vart sk experiment för mörker... Nu till det sorgliga, en rulle av Fuji hittade aldrig tillbaka. Jag letade många månader både på post och labb utan något bra resultat. Och det var det de bästa korten med de långa slutartiderna hade jag hoppats. Jag har skickat så mycket film från dubbel 8 till super 8 också, och aldrig tappat någon gul påse. Jag tror ännu idag att någon snodde mina motiv. Man fick berätta vad det var på bilderna, och de dök aldrig upp.
Suddiga hörn: Hade vi så på våran tid, kommit med dålig skärpa så vart det klassat som misslyckat :) Bilderna var rätt dyra att kassera också typ.
Ska bli intressant att plocka upp mina dia Kodak och se vad som hänt. Jag fick en scanner av en kompis förra året med dia insatts, kanske man får användning av den :)
Tack för inspirationen !
Det där med att ett objektiv levererar vinjettering och oskärpa i hörnen är ju en styggelse vid objektivtester och klassas då som ett dåligt objektiv.
SvaraRaderaMen det är helt okej att via ett bildbehandlingsprogram åstadkomma detta i efterhand, då är det kreativt och konstnärligt och detta omsluter och "för ögat" på ett fint sätt mot motivet i bilden. :-)