difficult roads often lead to beautiful destinations

2013-05-12

Fisketurer med Göte

Här står Göte och jag vid en liten sjö djupt inne i skogen. Jag minns att jag står på gungfly och testar mitt relativt nya kastspö med en ABU 333 rulle. Göte kör sin lite laidback attityd men som visar sig vara den rätta fiskemetoden denna sommarkväll, för han är på väg att håva in en firre.
Under 60-talet var jag ganska ofta med farsan och Göte på fisketurer, inte för jag kanske tyckte att fiske var speciellt kul, men det var alltid skoj att följa med när de skulle ut till en sjö. Mest för att Göte oftast hittade lite udda fiskesjöar, medan farsan nog hellre ville åka till de säkra sjöarna där borrarna gick. Men jag gillade Götes stil, jag tror att upplevelsen var viktigare för honom än att få fisk och det tyckte jag också.
Allra roligast var det när han körde sin bil till dessa fiskesjöar som alltid skulle ligga nära en skogsväg för vi skulle aldrig behöva gå för långt i skogen. För under min uppväxt var det alltid Opel Rekord som gällde för honom och på den tiden upplevde jag att de var enorma bilar och att baksätet var som ett vardagsrum. Alla spön med tillbehör fick plats i bagaget eller som lilla bilden visar med full fikautrustning dessutom.
Imponerade, tyckte jag som var uppväxt i baksäte på en VW.
Dessutom var han lite burdus på skogsvägarna, det var inte så noga om det slog i lite då och då för lite rally på grusvägarna var ju skoj, det såg han kanske på mitt minspel i backspegeln.

För Göte var inte fiskeutrustningen speciellt viktig, ett gammalt bambuspö med en alldeles för stor krok dög gott, tyckte han. Och när farsan och jag slet för att fånga äling i en bäck inför fisketuren (till mina tårar, svett och förbannelse) som vi skulle ha som bete, för som farsan sa "då får vi inte några mört utan bara abborre" . Då tyckte oftast Göte att det var lite av lyxlir och nöjde sig med en "maskabôlle" (maskburk) vid sidan av sig på fisketuren.
Med tiden tror jag Göte ändrade sin laidback-attityd och satsade både på glasfiberspö och äling, men då hade jag slutat hänga med, men Opel Rekord var hans modell i ganska många år.

Detta är en av de små oansenliga händelser från barn/ungdomen man minns av en eller annan anledning.

4 kommentarer:

  1. Jag gillar dina minnen och dina berättelser. Visst är det kul att minnas just sådana stunder som du uppenbarligen uppskattade och som stannade kvar hos dig.
    Opel Rekord - den väcker då många minnen hos mig också. Farsan hade en sådan som tjänstebil - en kombi.

    SvaraRadera
  2. Och det viktigaste av allt - bra minnen att ha med sig! Ett trevligt inlägg...

    SvaraRadera
  3. Mycket trevligt och personligt inlägg!

    SvaraRadera

Tack för din kommentar!