10 år sedan

... alltså våren 2008 började min första egna digitalkamera ge upp. Jag hade köpt den begagnad något år tidigare i Tidaholm och just här mellan Tidaholm och Hjo började den uppträda konstigt, vissa bilder blev perfekta, andra helt svarta och några blev som bilden här under med en "charmig" gultoning.
Olympus C-4040Z var ny en väldigt avancerad och dyr kamerakompakt, den kostade 7000:- när den kom 2001, och hade även med dagens mått mätt fina specifikationer om man frånser megapixelantalet på 4,1mp.
2008 var också året jag började mer frekvent att fotografera, det var då jag började få upp ögonen för det gamla och övergivna som stod vid sidan om vägen.
Digitalt foto var min grej, billigt och jag kunde slänga iväg bilder på motiv jag aldrig skulle tänkt ha gjort under min analoga era. Som på denna gamla SJ-hållplatsskylt som stod på en liten väg innan Hjo. Det tråkiga är att jag inte har många digitala bilder kvar som är fotade före 2008. Som det var och i viss mån fortfarande kan vara så "försvinner" bilder från datorn på grund av felhantering eller glöms av vid datorbyte m.m.


Haha... såg just... Om man nu jämför första och andra bilden i mitt förra inlägg från 4 juni 2018 och bilden ovan från maj 2008, så har inte mycket hänt med min bildkomposition och motivletande.

Kommentarer

  1. Skövde-Putte06 juni, 2018

    Nej....varför förändra ett vinnande koncept...?

    SvaraRadera
  2. Min lillebror startade just med Olympus... jag lånade den några gånger, sedan fick jag välja en ny HP 720 för ett arbete jag gjorde, den kändes rejäl och hade bra MP efter dåtidens mått. Vad som också gjorde det enkelt var batterierna. Sedan gick jag över till IXUS... den första var 30. Jag vet inte hur många jag förbrukat (badat oförvitligt med osv.) 115 och 225 heter de jag förlitar mig på numera som fickkamera. Som system används Nikon eftersom alla gluggar följer med :) Hjo får mig alltid att le, där hämtade jag vår första hund. Jag ringde och ringde men fick aldrig något svar... till slut svarade en dam följande: Hur hade du tänkt lösa avståndet då??? 60 mil är inget för en Norrlänning, jag åkte 100 mil igår (jag var ju resande säljare) jag tillade: Ikväll åker jag ned till min lillebror i Torsby så kl 10 står jag på din bro nästkommande dag söndag. Hunden fick åka med hem (den vita lilla Tussen som nyligt fyllt 10 år)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för den kommentaren, intressant och kul.

      Radera
  3. Min första digitalkamera var en Minolta (också japansk alltså, vilket ju alla kameror är mig veterligen - Pentax, Canon, Nikon, Konica osv). Även om jag haft samma intresse som du för kulturhistoria/nostalgi/äldre butiker/annorlunda företeelser längs roadtrips i Sverige mm och foto så dokumenterade jag sällan de ställen jag såg, vilket berodde på att det fanns två andra barn i familjen (är född -88) och två vuxna som bestämde och det var inte lönt att be dem göra en u-sväng så att jag skulle kunna fotografera något spännande. Först de senare åren har jag kunnat göra roadtrips, som vuxen. Men sedan fick jag barn så då blev det omöjligt igen. Men en del har jag hittat. Tack för det jobb du gör :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är ju så att man bör vara själv eller med någon av liknande intresse för att kunna leta upp och stanna för att dokumentera det man är intresserad av. Tack och kul att du gillar det jag fotodokumenterat.

      Radera

Skicka en kommentar


Vid svårighet att kommentera använd Kommentera som: "Anonym" eller "Namn/webbplats". Som finns under den lilla gråa trekant/pilen om du klickar på den.