Jag vill färdas bland åkrar och bugande fält



Jag vill färdas bland åkrar och bugande fält
och på lummiga småvägar fara.
Vid en speglande sjö vill jag resa mitt tält
där det stilla och trivsamt tycks vara.
Men min fru hon vill åka till städer och slott
och sin mat vill hon ha både rikligt och gott
utan eget besvär på hotellen.



Jag vill njuta av sommarens friska natur,
och då måste man färdas rätt sakta
jag vill skåda de växter och märkliga djur
som för årstiden finns att betrakta.
Men min dotter hon gnatar och tjatar i ett:
Varför ska vi gå hemma och torka?
Tänk på sommar'n i fjol - har man uslare sett -
nej, vi klämmer iväg till Mallorca.



Jag vill åka en tur i den trakt jag är född
och om denna för barnen berätta,
fast jag börjar förstå att jag blir tvungen och nödd
att med saknad få avstå från detta.
Ty min pojke han talar om bad någonstans
och om segling och båt vid en brygga.
Fast han tänker nog mera på nöjen och dans
och att brunbrända tjejer är snygga.



Så, här sitter jag nu med min karta i knät
och begrundar en husfars dilemma,
för se, tiden den kliver med väldiga fjät
och nu måste jag kursen bestämma.
Vilka lyckliga da'r, vilken ogrumlad frid,
då vi hade den lantliga stugan,
som jag så lättsinnigt offrat för bilen, likvid,
den förbaskade bilen som jämt vållar till strid
och en dragkamp med barnen och frugan.



En dikt av Per Silja fanns i Borås Tidning, 1961.

Kommentarer

  1. Visdomsord och fina bilder!

    SvaraRadera
  2. Så fint, så fint...!
    Tur vi gillar lika.

    SvaraRadera
  3. Nästan som här, där pv ville campa i tält (och där jag knappt tog mig upp med mina dåliga knän) :)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar


Vid svårighet att kommentera använd Kommentera som: "Anonym" eller "Namn/webbplats". Som finns under den lilla gråa trekant/pilen om du klickar på den.