Konsten att se det lilla

Jag är dålig på att se det lilla genom kameran nu för tiden. Jag ser på bloggar och instagram den ena fina close-upbilden efter den andra, vissa plåtare är riktiga specialister på fånga blommor, blad och insekter på marknivå.
Tycker att jag låser mig eller går in för att se en typ av motiv åt gången. Under många år har jag varit bra på att uppmärksamma en rostig lampstolpe vid sidan av vägen som en gång tillhört en mack, eller i ögonvrån se en gammal neonskylt, vägmärke eller liknande.
Just nu blir det i stort sett gatufotografering, ett motivområde som har sina sidor.
Jag får försöka ändra på det, jag skall öva på att ligga på mage och kråla runt i skog och mark för att plåta blommor i rätt fotovinkel. Det bästa är att man behöver inte gå många meter förrän att en hel värld skall öppna sig.
En fördel är också att detta är vedertaget som en av grunderna i fotografering, ingen ser mig som suspekt och ingen kommer fram och frågar vad fan jag fotograferar om när jag riktar kameran mot något/någon på stan.
För ligger man i en skogsbacke en vårdag är man liksom en seriös fotograf och alla ler förstående att där ligger en riktig naturälskare och fotar blommor.

Foto: @walkaboutsweden